Livet kommer inte med en handbok.
Ingen vet vad man egentligen ska fylla dagarna med för att ge det full mening.
Och kanske är sanningen den, att det finns inget som kan fylla den funktionen fullt ut, det är bara något att sträva efter, men inget som egentligen kan uppnås.
Men ändå, med vetskapen om detta så är det något vi försöker göra varje dag när vi går till jobbet, går till skolan, älskar vår partner, vänner och vår familj.
För även om vi inte lyckas helt eller ens lite grann, så har vi ju bara denna chansen. Vi får bara en och för många är det alldeles för kort och så finns de dem som bara slänger bort den.
Ett sånt där inlägg som inte har en riktig mening (precis som livet?) men kan kännas rätt nödvändigt ändå, bara för att göra ett försök (percis som i livet?) att kanske nå ut till någon och säga "Det är okej att tvivla, känna tomhet. Men kom ihåg att du inte är ensam i det", om det för någon skulle ge lite tröst. Det kan jag tycka i alla fall. Att om vi alla är ensamma så är vi tillsammans i det med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar