InkBash!

Snart kommer Kimpan hit ! Tänkte vi skulle fika lite, men sen bär det av till söder och StockholmInkBash. Har aldrig varit där förut. Planerade att åka dit förra året men då blev man stört sjuk. Men nu är jag frisk och taggad!

Trevlig helg !

Hel Knas.

Oj oj oj. Det har varit ett par händelse rika veckor.
Jag har börjat plugga igen, vård och omsorg. Vilket är hel knas, efter som jag aldrig har gillat plugga, hoppat av skolan två gånger. Men nu känns det jätte roligt, än så länge! Vill bara lära mig mer och mer! Entusiasmen kanske avtar när det börjar komma prov och sånt, men men håller i den än så länge!
Jag ska flytta, igen. Sätter vuxenlivet i att bo i egen lägenhet på hold ett tag. Behöver landa lite.
Snart är det körkort! Måste plugga plugga plugga teori! Och köra massa bil! Hoppas jag klarar det!

Känns som det går åt rätt håll nu, har inte kännts så på ett bra tag.

Och juste, vill bara säga det att:
Jag har världens bästa familj!

Brustna vingar .

Snart har det gått ett år.

Ett helt år.

Hur fungerar det. Igår var vi där, i den byggnaden, med dem känslorna den dagen. Och snart har det gått ett år. Här står vi i ett nytt rum som vi inte känner igen.

Jag har ingen aning om hur jag ska ta mig vidare. Vissa tycker kanske att jag har gjort det, men det känns fortfarande som jag står kvar på samma plats.

Dimman som bildades i och runt mitt huvud har inte försvunnit, kanske tunnats ut en aning, men i högsta grad fortfarande kvar.

Jag vill ta mig vidare. Vill göra mer, vara mer.

Stannar jag kvar för länge på den här platsen så tror jag att jag kommer fastna, kanske har jag redan gjort det. Nej, dags att gå vidare.

3 Saker jag vill ta mig i kragen till att göra:

Fixa körkortet. I full gång!

Studera. Jag vill plugga till undersköterska.

Skriva en bok. Detta skulle ta tid och mycket jobb. Men det jag upplevt i min situation är att det inte är mycket som tröstar. Det ända sättet jag funnit lite tröst är i andras sorg, låter besynnerligt kanske. Men det är lättare att vara ledsen å andras vägnar än ens egen. Och det är lättare att tröstas för andras sorg, såklart.

Att läsa om andras upplevelser om andras historia kan ge så mycket. Det kan ge en styrka, hopp. Det kan ge en stund att vara ledsen och gråta, vilket kan vara svårt att ge sig själv. Det vill jag göra. Spotta ut mig min historia för andra att läsa, främst för de som förlorat en när och kär.

Mobil pics.

Här är lite bilder jag hittade i mobilen. Roligare än inga bilder alls i alla fall.

Här är min man på Hard Rock Cafe i Fredags.

Här är Cissi vännen med sin man. Det var en riktigt roligt kväll. Skärpan på bilden är väl en ledtråd till det kanske.

(Från samma kväll som tidigare bild) Vi hade "ölprovning". Den här var från jamaica, speciell smak och form på flaskan. Ser ut som en penicillin flaska, men smakade bättre än det.

Här käkade jag och lea god middag för att sen dra ut till clubb cattis. Det var trevligt.

Senaste gadden. Fast den är inte klar. Skall fyllas i med lite färg.

Rally, Rock och Rökfri.

Nu är jag redo, redo att gå vidare. Halkbanan nästa! Det är riktigt roligt att köra bil, särskilt när man känner att det går framåt!

Har för övrigt varit rökfri nu i 5 månader. "Vad duktig du är, du klara det!" Säger många. Men grejen är att det fortfarande inte är över. Jag har än röksug och så fort jag känner röklukt så får jag häjda mig för att inte springa in i närmaste butik och köpa ett paket marlboro light, det var vad jag brukade röka. Men samtidigt som det är en väldig kamp att hålla sig borta från cancerpinnarna, så är det otroligt skönt att slippa. Man behöver inte stressa sig på jobbet om när man nästa gång ska få sin rökpaus, eller när man sitter på bussen eller i en bil att man måste stanna för att ta en cigg. Man slipper också att lukta illa och att smaka skit i käften.

Ne så duktig mig, jag har inte klarat det helt än, men jag är en bra bit på vägen! Och kämpa på alla som har fimpat ciggen, det ÄR en kamp, men det Är också värt det!

Ne nu blire av till Hard Rock!