Snart !

Jag längtar så det är inte klokt! Att få ta på mig mina "swimmers" och plocka upp brädan och kuta ner till stranden. Göra en "surf check" för att se vart det är bäst att ge sig ut. Sedan spänna på surflinan kring benet och KUBBA ner i vattnet! Hoppa igenom de första vågorna för att sedan paddla under och över de sista tills jag hamnat bakom vågornas brytpunkt. Där sitter jag på min bräda och spanar efter vågor medan jag känner havet röra sig omkring mig. Där är vi, bara jag, vågorna och brädan, snart!

Balsam för hjärtat .

Texten på bilden är ur "när livet stannar" av Malin Sävstam .

Svetten lackar .

Jag försöker undvika att blogga om träning. Skulle kunna göra det då det är ett stort intresse jag har. Men tycker mest det blir tråkigt när jag skriver om det.

Men i alla fall, det blir ett sånt inlägg idag. Idag har jag puls cyklat och Sh'Bamat(dans pass) i 2 timmar. Inte mycke torra fläckar på kläderna efter detta. Visst är det så otroligt skönt när man går ifrån gymmet och vet att man kört gärnet!?

Ganska så frisk .

Jag var hos kuratorn här om dagen. Det var nog det behagligaste mötet hittills. Vi prata om lite smått och gott. Men det vi kom fram till var att jag mår rätt så bra nu. När jag kom till henne första gången för ett par veckor sen var jag ett vrak. Hann knappt säga ordet "Mamma" innan jag bröt ihop totalt och grät i en timme non stop.

Men har lyckats plocka ihop bitarna av mig själv med hjälp av henne och känner mig rätt så stark. Så vi kom fram till att jag inte behöver gå dit på en månad. Jag ska "prova mina egna vingar" och se om jag faktiskt kan hålla mig uppe själv med hjälp utav de samtal vi har haft och de insikter jag fått.

Vad bra hon har varit kuratorn A. Det mesta hon har gjort är ju att få mig att inse saker som jag redan vet. Men det är väl det dem är till för dessa fantastiska människor. Men det är ju lite tricky att hitta den där rätta personen för det jobbet. Jag har provat på några olika kuratorer och psykologer men det var först med denna kvinna som jag riktigt klicka. Så himla härligt. Men nu tar vi semester ifrån varandra ett tag så får vi se hur det går.

Portfolio.

Satte precis ihop en liten portfolio för ett jobb jag just sökt (!!!) alla håller tummarna OK?? Take a peak if you want!

http://filippasportfolio.blogspot.se/

100 .

Igår när jag var hemma hos J & K fick jag inspiration att börja med en grej som dem har kört med. Vilket är 100 dagars utmaningen. Dag ett gör man en armhävning och en situp + sida till sida med 3kg vikt dag två gör man två av varje och så vidare. Spännande :)

SE KARINS KOMMENTAR NEDAN FÖR FULLA UTMANINGEN ! Tack Karin ;D

Glädjerus .

Happi, Happi, Happi.
Anledningar till att vara glad i livet: Underbara vänner, underbar familj och flyt i livet. Ja, jag är lycklig. Börjar känna mig rätt så stadig på jorden, helt otroligt. Det var längesen jag kände så. (Inspiration till detta inlägg från Michan, hennes glädjerus i sin blogg smitta av sig och fick mig att inse, jag känner det ju också!)

Nu är vecka 4 på Svenska A kursen som jag läser avslutad. Jag håller på att läsa till mig gymnasiekompetens för de som inte vet. Och nu är det bara en vecka kvar! Har hittills haft ett snitt på VG så hoppas jag kan hålla det eller ta mig upp till MVG under sista veckan, wish me luck!

Midsommar.

Världens bästa midsommar !! Tack allihopa det var grymt och det tycker jag vi gör om !!

Dålig timing.

När man har minst tid, det är då man blir sjuk. Så är det bara.

Den här veckan skulle vart full av plugg då det är näst sista veckan på kursen. Den skulle även varit full med planerande och fixande kring midsommar som hålls hos mig i år. Och utöver det så hade jag ju velat träna, nu när jag kommit igång med den...

Istället gör jag det jag orkar från sängen, lite plugg och lite planerande..

Ne, imorgon är jag frisk det bestämmer jag!!

Min lillebror.

Jag gav ett löfte. Ett löfte om att ta hand om dig lillebror. Att vi skulle ta hand om varandra. "Lova att ta hand om varandra" kommer du ihåg att hon sa det?

Jag har inte varit stark nog. Men nu är jag det. Jag känner mig stark. Och jag är din storasyster. Jag finns alltid här för dig. Men det hoppas jag att du vet.

Lillebror och jag, vi var aldrig riktigt tighta när vi var yngre. Vi var som katt och hund när vi var yngre. Bråka om allt och inget och hade inget alls gemensamt.

En anledning kan ha varit att vi är så nära varandra i åldrarna. Inte ens ett år i mellan. Jag är född 1989 den 24 november och han 1990 den 8 november. Att vi är så pass nära i åldrarna tror jag kan ha gjort att ingen riktigt tog på sig storasyskon rollen och våra rollar blev liksom odefinierade inför varandra. Idag känner jag mig dock verkligen som storasystern, känner mig flera år äldre ibland.

En annan anledning till att vi inte kommit överrens är just för att vi varit/är så olika. Vi har haft sådana otroligt olika intressen genom våra liv. Hans har varit scouterna, dataspel, krig, mat och läsa bland annat. Medans mina intressen har varit festa, supa och estetiska grejer. Våra världar har krockat.

Men nu är vi äldre. Våra världar har funnit stigar mellan varandra även om de fortfarande är olika. Men idag finner vi likheter hos varandra ändå. Likheter som är starka och stora just för att vi är syskon och vi har en delad bakgrund.

Jag älskar min lillebror, det är vad jag vill säga med det här inlägget. Och jag hoppas på att våran relation bara kommer bli starkare och starkare.

Och sen vill jag skryta lite om honom.

Han är ball. Han pluggar JAPANSKA, galning. Han håller precis på att avsluta sitt andra år med japanska studier på universitetet. Hans dröm är att åka till Japan för att bo och jobba där. Han har redan varit där en tur i vintras och blev förälskad i landet och människorna han träffa. Han jobbar på en restaurang i Vaxholm där han har fått mycket ansvar för han är så duktig! Men han är för snäll för att kräva mer betalt! Han är en sjukt fin, rolig och underbar person.

Det här är min lillebror och jag är en väldigt stolt storasyster.

Warning, warning - super corny!

Kanske är detta inlägg lite "corny" but so be it.

Ja, som bilderna säger. Jag vill alltid tro på kärleken och att den en dag kommer komma till mig. Men ibland fallerar den tron. Som när jag får upp hoppet om något/någon och det oftast resulterar i att det hoppet blir krossat. Då tappar jag liksom lusten att lämna ut mig och ens försöka, varför hoppas över huvudtaget? Vad är poängen liksom, om det ändå aldrig leder någon vart?

Så gick tankarna igår i alla fall. Det var så att jag träffade någon dude som gärna ville ses igen så vi bytte nummer. Vi bestämde sedan en dag, men så blev det inte mer än så(???). Man kan ju tycka att det är "whatever", setts en gång vad är det att bry sig om. Men vad är poängen att gå med på att träffa någon igen om det bara betyder några dagar av förväntan som resulterar i besvikelse?

Men istället för att haka upp mig på denna nobody så säger jag till mig själv "fler fiskar finns i havet" och en dag, en dag fångar jag en riktig fining. På vägen dit får jag bara skaffa mig ett tuffare skal och inte ta åt mig lika mycket!

HAHA super corny Filippa. Shape up. Men jag kan väl vara glad för att mina problem inte är större än så här just nu!

På rätt väg.

Tredje besöket hos kuratorn igår. Tycker om henne lite mer för varje gång jag träffar henne. Kanske tycker jag om henne lite mer för varje gång jag träffar henne, för att hon får mig att tycka om mig lite mer varje gång jag träffar henne.
Innan det här samtalet tänkte jag att jag inte hade reflekterat så mycket över vårat tidigare samtal och att jag kanske borde ha försökt göra detta mer. Hade nästan lite dåligt samvete för att jag inte gjort detta. Men A(kuratorn) sa under samtalet att detta var bra, då hade jag fått ut tillräckligt under vårat förra samtal att jag inte behövde gå runt och fundera på det hela tiden.

Det vi håller på att prata om under samtalen just nu tycker jag är otroligt jobbigt och svårt, men rätt skönt ändå.

Efter det att mamma dog så har jag inte tänkt annat än gott om henne. Det har liksom inte funnits på kartan att tänka annat än att hon var perfekt! Att hon var världens bästa morsa som alltid ställde upp, alltid försvarade mig och lillebror, alltid fanns där och hittade på saker med oss. Hon gjorde det alltid solklart för oss att Vi var det viktigaste i världen för henne. Att hon älskade oss mest av allt och inget/ingen fick komma i vägen för denna kärlek. Allt detta är 100% sanning. Hon var och gjorde allt det här och mer. Men sanningen är även att hon var inte mer än människa och vi människor gör misstag. Misstag som inte försvinner eller blir ogjorda för att man åker till himlen.

Ens mamma är det meningen att man ska ha i livet länge, länge, länge. Det är meningen att hon ska få se en växa upp och bli en vuxen och allt vad det innebär, avsluta studier, skaffa jobb, kärlek, kärleks problem, giftemål, barn etc. Det är även meningen att mor och dotter senare i livet när tiden är kommen ska få prata om det som kanske inte gick helt rätt i de tidigare åren. Jag fick aldrig göra det, vi fick aldrig göra det, det fanns inte tid. Mamma dog när jag var 18, jag var fortfarande tonåring. Jag hade mycket kvar att lära och vi hade mycket, mycket kvar att prata om.

Fram tills att jag började dessa samtal med A så har det ända jag pratat med mamma om varit alla fina minnen vi har och att jag är ledsen att hon inte är här längre så vi kan få fler fina minnen, att jag saknar henne. Men det är en stor del jag inte vågat prata om med henne förut och det är allt det där olösta. Sånt som jag kanske är arg för. Sånt som varit menat att vi skulle ha pratat om tillsammans idag, om hon hade varit i livet. Jag har inte vågat prata om detta förut då det känts, fortfarande känns, som om jag sårar henne. Som att jag trampar på det minne jag har av henne.

Det jag jobbar med nu är att lära mig att det är Okej. Det är okej att minnas det bra men också det dåliga. Och även om hon inte är här fysiskt så kan jag prata med henne om allt det vi inte hann prata om i alla fall. För jag tror att hon ändå är här fortfarande, på något sätt, på något plan.

Hon var inte en perfekt människa(det finns det ingen som är) men trots det så kanske hon var en perfekt mamma för mig. En perfekt mamma som gjorde sina misstag. Och dem har jag rätt att vara arg på. Även om hon inte är här.

Men för att jag blockerat dessa tankar och känslor så länge så är dem otroligt svåra att ta fram. A förklarar det som så att min reptilhjärna har blivit programmerad under all denna tid att inte låta dessa känslor och tankar komma fram. Så varje gång jag försöker så hindrar reptilhjärnan mig ifrån detta. Det är som en våg av smärta sköljs över mig, jag börjar gråta, hela kroppen skriker "NEJ,NEJ,NEJ VAD HÅLLER DU PÅ MED??!!".

Men efteråt när lite, även om det bara är just lite, lite, kommit ut så känns det mycket bättre. Och tyngden utav allt det där olösta känns lite lättare att bära på. Men det är en lång väg kvar och många, många mer samtal. Men mitt mål är att så småning om kunna prata om mamma, till mamma, på gott och ont, och inte behöva överrumplas av ett känslohav som min reptilhjärna sätter in som motstånd för det.

Vad underbart det skulle vara. Att kunna bara prata om mamma, utan krokodiltårar. Tårar är fortfarande Okej såklart. Men det skulle vara skönt att inte behöva kämpa emot den där hejdlösa gråten som så ofta kommer och gör så ont och inte går att stoppa.


Älskar dig fina, underbar, vackra, starka, coola mamma <3

Oreda .

Har städat mitt rum idag, man kan knappt tro att det är samma rum när man tittar på bilderna.
Jag brukade säga "Aliens har invaderat och gjort kaos i mitt rum!!" till mamma när hon stod och titta in i mitt kaos och skaka på huvudet. Sedan brukade jag säga att jag tyckte att de där dumma aliens kunde allt bra städa upp sin oreda dem lämnat efter sig, men det gjorde dem ju aldrig. Fett dålig stil.

FÖRE

EFTER

EFTER

Tempo .

Förra inlägget inledde jag med att skriva "känner att mitt liv börjar komma in i en skön rytm". Då borde jag börja detta inlägg med att skriva "det känns som mitt liv kommit in i en häftig rytm". Altså pulsen har höjts. Dagarna fylls till bredden, skulle göra med ett par extra timmar om dygnet! Försöker träna så mycket jag kan medans jag måste plugga och jobba och sedan försöka hinna med kompisarna så mycket jag kan också! (haha välkommen tillbaka till Real Life Filippa!) Klagar inte men under ett år så har jag levt helt utan ett schema och framförhållning så det tar ett tag att vänja sig tillbaka.

Har inte haft mycket tid att reflektera över vad jag pratade med kurator om sist jag var där. Därför känns det lite som jag "ligger bakom med hemläxan" inför nästa möte med henne på onsdag, haha. Kanske får jag en bakläxa!

Nedan kommer lite blandade bilder.

Här är plugg planeringen inför kommande vecka. Takten höjs för varje vecka som går.

På min bräda hem från träningen här om dagen. Love my board! Men så less att jag får så lätt ont i foten, skulle ju gärna ta den vart jag än ska liksom.

I tränings kostymen idag - idag tränade jag med P!nk!

Lillebror innan biobesöket i förra veckan! Fin!

Jag och Felicia innan vi drog ut och slira på nationaldagen!

Våra sjukt goda improviserade sommardrinkar som vi förtärde på nationaldagen och i bakgrunden ser vi Tim.

Det var allt för denna gång folks.

Bra tider .

Känner att mitt liv har börjat komma in i en rätt så skön rytm. Sedan jag kom hem från Australien så har det känts så konstigt att vara hemma och försöka komma in i "det vanliga livet" igen.
Det var i början rätt struligt att försöka få ihop det jag ville jobb, träning, polare och familj. Men nu känns det som jag börjar få lite balans och får in lite utav varje där jag vill. Konstigt det där egentligen, att det ska vara så bökigt att planera och få ihop allt. Men sånt är livet.

Helgen och de senaste dagarna har varit så härliga.
I fredags så var det lite plugg, träna och sen var jag och L till Täby kyrkby, gick till graven och tände ett ljus i kyrkan. Det var himla fint och inte så jobbigt som jag var rädd för att det skulle vara. Men jag kände att det inte är min plats för mamma. För mig finns mamma överallt där havet är och hon finns inom mig. När jag skriver, skriver jag till henne och det händer rätt ofta att jag även får svar.

Kvällen på fredagen spenderade jag med C och A. Vi käka middag och jordgubbar till efterrät och hade det jätte mysigt sen drog jag och C ut på stan och slira. Hamnade på Amba som inte är våran scen över huvudtaget och vi spenderade kvällen med att skratta åt alla stela posers som inte log och inte dansa för att de var rädda för att svettas, eller bara inte viste hur man har kul? Jag och C hade skit kul i alla fall.

Lördag var det jobb och söndag med. Måndag var jag hos kuratorn för andra gången och det var ett sjukt bra samtal. Denna gång kunde jag faktiskt prata lite också inte bara grina igenom hela samtalet. Hon fick ur mig några grejer som jag knappt vågat tänka på de senaste fyra åren än mindre säga högt ut. Och det kändes otroligt bra at börja prata om det. Vad detta handlar om kommer jag ta vid ett annat tillfälle när jag hunnit reflektera över det mer.

Igår var as, as bra. Sushi med C och F i Vaxholm och sen en massa kaffe och planerande kring midsommar nere i Vaxholms hamnen innan det börja regna. Efter det åkte jag hem för att ganska snart vända och dra och hämta upp lillebror V och så åkte vi till Kista C och käka middag, drack mer kaffe och sen bio, vi såg "The prometheus" sjukt ball film. Sjukt härlig kväll med lillebror, hoppas jag nådde fram till han lite när vi satt och prata.

Idag är det nationaldagen. Har aldrig tyckt att det känns som någon stor grej här i Sverige. Efter att ha varit med och firat Australiens nationaldag kan jag tycka det är lite tråkigt för det var så himla härligt, men det går ju såklart inte att jämföra med våra länders olika historia. I vilket fall blir det lite firandes idag i alla fall med F och T och några irländare.. haha!

Instanerd .

De senaste dagarana har varit mycket bra och händelserika. Men jag orkar inte skriva om det nu så det får bli imorgon kanske. Men jag känner mig riktigt boostad i alla fall!
Jag har ju gott och blivit en sådan där instanerd sedan jag blev med Iphone så jag tänkte jag skulle bjuda er på lite utav min instahistorik.



Michakjell(som kusin L kallar henne) och fina L när de lekte frisör för några veckor sedan.

Jag på en "fomie" eller "softboard" i Australien förra året, JAG VILL SURFA!!

Fick i julklapp att gå och se Dirty Dancing på China teatern med dessa tjejer, bra dag.

Rufsigt hår, javisst!

Fina, fina, fiiina tjejerna i dimman på snaps bar.

En kväll efter att jag och C jobbat satt vi och prata skit och titta på syrener.

Bästa, bästa C och maskrosor, dem är fina även om de kallas ogräs!

En dag var det jääätte varmt, då var det jääätte jobbigt att springa. Men gott med mat var det.

Var hemma hos pappa och hoppa studsmatta med mina fina lillebror.

Och så vår ruset! Tre peppa tjejer sedan tre peppa trötta tjejer! Och nu ska vi förmodligen springa tjejmilen också!

Tycker det är så härligt att mitt hår börjar bli lite långt igen!

Sommarn försvann och istället kom regnet!

Drömmer mig bort i gamla bilder jag tagit i Australien!

JAG VILL, JAG VILL, JAG VILL!!!

Ananas, helt underskattat!