Okej, jag erkänner, jag är en pessimist och är nog, om jag måste erkänna, lite smått förtjust i att klaga, det är inte en egenskap jag är så förtjust i, men inte mindre är så fallet.
Så här kommer lite klagomål, för om jag får utlopp för detta behov av att klaga här i bloggen så kanske mina med människor slipper't.
Jag är i mitt esse. Så här "vältränad" har jag aldrig varit. Och då jämför jag bara med mig själv. Skulle jag jämföra mig med exempelvis Theresse Alshammar ser jag ut som en flodhäst, men man ska ju inte tävla mot någon annan än sig själv är det sagt.
I alla fall, borde det inte vara så då, att nu när jag är i så bra form att jag borde må tipp topp min kropp borde klara av det mesta.
Nej, så är inte fallet. Nu, efter två arbetspass värker mina knän så jag blir galen. Jag försöker springa flera gånger i veckan men gör jag det så känns det som mina benhinnor brinner upp och exploderar. Något stämmer inte, och den förklaring jag tycker passar bäst in är att jag egentligen är en gammal kärring som borde gå med rullator och höftskydd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar