Jag minns inte dagen när det hände, när tiden stannade. Konstigt det där, att det bara sa stopp, och allt sluta röra sig. Saker och ting fortsätter hända, tankar flödar, dagarna börjar och slutar. Men jag rör mig inte, sen du försvann, står jag still. Vet inte hur jag ska lära mig fungera korrekt utan dig. Jag har ramlat, ligger pladask på golvet och vet inte hur jag ska ta mig upp. Det var alltid du som drog upp mig. Du såg rakt igenom mig, jag behövde aldrig be dig om hjälp, för du såg alltid när jag behövde det och du fanns alltid där. Nu när du inte är här längre, finns det ingen som ser igenom mig, ingen som ser när jag behöver hjälp och jag vet inte hur man ber om den. Jag får lära mig dra upp mig själv när jag ligger platt på marken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar