Är så trött. Hamna på soffan och nu orkar jag inte ta mig till sängen som är 3 meter bort. Har jobbat hela helgen, dag plus kväll pass idag, men nu är det klart. Ledig imorgon.
Verkligheten är för svår att acceptera. Jag vågar inte försöka förstå vad som faktiskt har hänt, för jag är rädd att möta en verklighet utan dig. Så, ett tag till, låter jag mig själv tro den lögn jag har skapat för mig själv. Att du finns kvar, att du bara är ett telefonsamtal bort. Att jag kan lyfta på luren och ringa för att bara säga "Hej, jag älskar dig".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar