I bilen på väg till provtagningen idag så spelades "I'm yours" på radion utav Jason Mraz. Är så glad att den inte är en lika stor radio plåga idag som den har varit. Men inte för att jag inte tycker om den, tvärt om, tycker väldigt mycket om den och den har en väldigt speciell betydelse för mig, men den har spelats sönder så himla mycket på radion senaste åren.
"I'm yours" var en av mammas favorit låtar. När vi bodde i vår lägenhet i Vaxholm, jag, mamma och lillebror Viktor, så hade hon sitt skrivbord i vardagsrummet och jag mitt skrivbord i mitt rum precis intill. Hon brukade tvinga mig att ha min dörr öppen och spela musik som hon gilla på min dator, för hon fattade aldrig riktigt hur hon skulle få till det med musik på sin dator.
Jag tyckte såklart detta var jätte irriterande då, jag var 17-18, och ville ju helst sitta med dörren stängd och pyssla med mitt eget utan att morsan störde liksom. Men snäll dotra som jag kunde vara, ibland, så satt jag där med dörren öppen och spelade musik som jag trodde kunde passa morsans öron. Men efter ett par låtar som hon nöjt sig med så kom alltid det oundvikliga "Lippa, Lippa, spela låååten!!". Hon kunde aldrig komma ihåg vad den hette, men jag behövde aldrig klura för "låååten!!" var alltid "I'm yours".
Sista tiden när mamma var sjuk så låg hon på ett ställe som heter Bylegård, ett boende som är väldigt bra på palliativ vård och dem gav mamma otroligt god vård och tog otroligt bra hand om oss anhöriga. Kommer inte ihåg precis hur lång tid men jag kan tänka mig att hon låg där 2-3 månader, innan det låg hon på Danderyds sjukhus 3-4 månader kanske(som sagt det här med tiden när mamma var sjuk har jag absolut inget grepp om), i alla fall låg hon där tills hon gick bort den 3e oktober 2008.
Jag och min morbror hade varit där ett par nätter tillsammas, för dem hade sagt till oss att hon kunde gå när som helst, andra personer hade kommit och gått i dessa dagar. Den 3e oktober så var nästan vi alla där, jag, morbror P, pappa, lillebror och jag tror även morbror J och fru K var där. Vi hade alla suttit på hennes rum, tillsammans eller var för sig, för att säga ett par ord eller bara vara, det sista vi kunde.
Jag hade precis varit inne hos mamma, suttit och hållit handen, klappat på kinden, på håret, pussat på henne, sagt några ord, men tyckte inte orden räckte riktigt till, så jag spelade hennes låt, vår låt, "I'm yours" på telefonen och höll henne i handen och hoppades så innerligt på att hon kände att jag var där och hur mycket jag älskade henne/älskar henne.
Sen behövde jag en paus, det här va på tiden jag var rökare, så jag gick ut på framsidan och tog ett bloss och ringde C, tror jag, kommer inte ihåg vad jag sa dock. När jag kom in, tror jag det var pappa, som kom fram och sa att nu hade hon gått. Hon gick när ingen var inne hos hon och jag tror nästan hon valde det så.
Jag kunde inte lyssna på "I'm yours" över huvud taget ett långt tag efter och det här var under tiden den VAR en stor radio plåga, så fick springa ut ur butiker och slå av radio spelare vid flera tillfällen. Allt eftersom tiden gick så blev det lättare att höra den men först med följd av krokodil tårar men de blev mindre och mindre även de med tiden.
Idag lyssnar jag på den ibland och ler, sjunger med och föreställer oss där i lägenheten, jag sittandes på mitt rum och mamma i vardagsrummet och båda sjunger vi med i vår vackraste falsett.
"I'm yours" var en av mammas favorit låtar. När vi bodde i vår lägenhet i Vaxholm, jag, mamma och lillebror Viktor, så hade hon sitt skrivbord i vardagsrummet och jag mitt skrivbord i mitt rum precis intill. Hon brukade tvinga mig att ha min dörr öppen och spela musik som hon gilla på min dator, för hon fattade aldrig riktigt hur hon skulle få till det med musik på sin dator.
Jag tyckte såklart detta var jätte irriterande då, jag var 17-18, och ville ju helst sitta med dörren stängd och pyssla med mitt eget utan att morsan störde liksom. Men snäll dotra som jag kunde vara, ibland, så satt jag där med dörren öppen och spelade musik som jag trodde kunde passa morsans öron. Men efter ett par låtar som hon nöjt sig med så kom alltid det oundvikliga "Lippa, Lippa, spela låååten!!". Hon kunde aldrig komma ihåg vad den hette, men jag behövde aldrig klura för "låååten!!" var alltid "I'm yours".
Sista tiden när mamma var sjuk så låg hon på ett ställe som heter Bylegård, ett boende som är väldigt bra på palliativ vård och dem gav mamma otroligt god vård och tog otroligt bra hand om oss anhöriga. Kommer inte ihåg precis hur lång tid men jag kan tänka mig att hon låg där 2-3 månader, innan det låg hon på Danderyds sjukhus 3-4 månader kanske(som sagt det här med tiden när mamma var sjuk har jag absolut inget grepp om), i alla fall låg hon där tills hon gick bort den 3e oktober 2008.
Jag och min morbror hade varit där ett par nätter tillsammas, för dem hade sagt till oss att hon kunde gå när som helst, andra personer hade kommit och gått i dessa dagar. Den 3e oktober så var nästan vi alla där, jag, morbror P, pappa, lillebror och jag tror även morbror J och fru K var där. Vi hade alla suttit på hennes rum, tillsammans eller var för sig, för att säga ett par ord eller bara vara, det sista vi kunde.
Jag hade precis varit inne hos mamma, suttit och hållit handen, klappat på kinden, på håret, pussat på henne, sagt några ord, men tyckte inte orden räckte riktigt till, så jag spelade hennes låt, vår låt, "I'm yours" på telefonen och höll henne i handen och hoppades så innerligt på att hon kände att jag var där och hur mycket jag älskade henne/älskar henne.
Sen behövde jag en paus, det här va på tiden jag var rökare, så jag gick ut på framsidan och tog ett bloss och ringde C, tror jag, kommer inte ihåg vad jag sa dock. När jag kom in, tror jag det var pappa, som kom fram och sa att nu hade hon gått. Hon gick när ingen var inne hos hon och jag tror nästan hon valde det så.
Jag kunde inte lyssna på "I'm yours" över huvud taget ett långt tag efter och det här var under tiden den VAR en stor radio plåga, så fick springa ut ur butiker och slå av radio spelare vid flera tillfällen. Allt eftersom tiden gick så blev det lättare att höra den men först med följd av krokodil tårar men de blev mindre och mindre även de med tiden.
Idag lyssnar jag på den ibland och ler, sjunger med och föreställer oss där i lägenheten, jag sittandes på mitt rum och mamma i vardagsrummet och båda sjunger vi med i vår vackraste falsett.
2 kommentarer:
Varma, kärleksfulla och långa kramar till dig Filippa!
Tack Karin !! Och desamma till dig fina!! <3
Skicka en kommentar