Går ständigt i en dimma. Kan inte skilja svart från vitt. Beslutsångest över minsta sak. Tungt att ta sig igenom dagen.
Men igår, åh igår, den dagen var bra. Jag kunde nog till och med se solen skina ordentligt. Kände mig trygg, vilket jag inte gjort på väldigt väldigt länge. Nu vill jag inget annat än att ha mer.
Jag vill inte sabba det här. Det känns som om jag går på tunt tunt glas, och tar jag ett minsta sne steg så faller vi båda igenom.
Men du är bra, kanske till och med bäst, och jag tycker om dig, ganska mycket faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar