Silltruten är ett litet café i Vaxholm. Inte alla som bor där vet om det. Men för mig har cafét kommit att blivit lite av Vaxholms hjärta, eller kanske inte hjärta, men ena lunga eller njure, men det låter inte lika romantiskt. Min mamma delade min kärlek till detta café, kanske var det hennes kärlek som smittade av sig på mig. Deras omatchande möbler och porslin, snea tavlor och gamla tapeter, får det att kännas som man kommer hem till farmor eller till teskedsgumman. Det går inte att inte bli förälskad i det. Dem har en otroligt god latte och deras morotskaka är underbar.
Jag har många fina minnen därifrån, under en tid gjorde jag och min mamma till rutin att åka dit och sitta ute i solen och äta frukost. Nu när jag kommer dit känns det som jag är tillbaka där, våren förra året med min mamma. Vi satt och pratade om vardagliga ting, eller kanske något allvarligt, sådär som man gör med sin mamma. Eller så satt vi bara tysta och njöt av solen, varandras sällskap och ljudet från havet.
Mor min på Silltruten våren 08.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar