I'm making a comeback,
tror jag.
Det känns som bitar faller på plats,
pusslet känns inte längre olösligt.
Det är inte lika mörkt,
eller så är det bara så,
att jag har lärt mig se ljus igen.
Jag känner värme, men också kyla,
inte längre bara något mitt imellan.
Jag känner sorg och glädje,
utan att ha dåligt samvete för att jag inte känner det ena eller det andra.
Jag kan skilja på ljud och oväsen.
Kan det vara så,
att jag hittat en väg tillbaka.
Låt det vara så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar