3/10 .

Tiden stanna, mamma,
när du togs i från oss,
då sa jag stopp.
Om inte du får vara kvar,
då vill jag inte röra på mig,
står helt stilla tills du hinner ikapp.

Det har gått två år,
du kommer inte hinna ikapp.
Jag saknar dig så mycket och
jag förstår inte hur tiden går så snabbt,
när du inte är här.

Vad fyller jag dagarna med?
vad spelar det för roll vad jag gör,
när du inte är här?

Jag vill tro att du ser mig från nangijala,
att du ser att allt jag gör, gör jag för dig.
Jag hoppas du har det bra och jag hoppas du vet hur mycket jag alltid kommer att älska dig.

Mamma, du saknas oss. Hålet du lämnade efter dig kommer aldrig att fyllas.


Den här helgen har varit den finaste och jobbigaste på länge.
Jag har jobbat lite, och det är jag glad för, för på jobbet kan jag vara en annan och dem vet inte om mitt svarta moln.
Men jag har haft det jätte fint med en del av familjen och vänner. Ni vet vilka ni är och jag vill bara säga hur mycket jag uppskattar er och älskar er. Skulle inte ta mig igenom det här utan er.

Var ute i vaxholm igår, två vändor. Åt brunch på hotellet och tittade ut över hamnen, över havet och över båtarna, hon är där ute, hon kommer alltid att finnas där ute.
Sen åkte jag ut igen på kvällen, satt nedanför vårt gamla hem med en vän, tände ett ljus i stormen och mindes.

Det var en jobbig helg, det var en fin helg. Och livet fortsätter och tiden går och jag jobbar på att uppskatta även det.