Pratade med en kar van far nagra manader sedan och var helt saker pa att det var 2 ar, hanger inte riktigt med.
Infor 3e oktober hade jag som mest hamlangtan har i australien hittills, ville vara med mina nara och kara, dem som vet, dem som kanner mig. Men det visade sig att det kandes som om dem var med mig i alla fall, ni vet, ni var med mig i hjartat. Och jag har delat med mig utav min historia till ett par personer har och dem var sa fina och tog hand om mig igar. Hangde med mig och bara fanns dar, dagen gick sa mycket snabbare an jag trodde.
Och nu ar det ar 4, livet gar vidare, vare sig vi vill eller inte. Men nagot jag har lart mig ar att uppskatta det, livet, njuta utav allt som jag blir given i karlek och upplevelser.
The hole that you left will never ever be filled, but, with all the love I ever got from you, and all the love I'm being given today, the hole seems easier and easier to baer with.
I love you, jag alskar dig, my most beautiful one, min allra vackraste, one day we'll meet again, en dag ses vi igen, det ar jag nastan saker pa...
"I carry your heart with me ( I carry it in my heart)
I am never with out it, anywhere I go you go my dear,
and whatever is done by only me is you doing my darling"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar