Två .

Om två månader har det gått två år - Två år sedan tiden stanna, eller borde ha stannat. Men hur kommer det sig att det har gått så fort. Och trots tiden som har gått har det inte blivit lättare att inse, tror snarare tvärtom. Tror jag får svårare och svårare att greppa verkligheten, ibland inser jag, då gör det riktigt ont. Men visst har det blivit lättare, visst gör det inte lika ont varje dag. Men det gör inte att det som har hänt, har hänt mindre. Saknaden är fortfarande lika stor. Det är väl det jag vill ha sagt. Att trots tiden går och trots att en känsla byts ut mot en annan så är hon fortfarande borta. Och det kommer Alltid att göra ont, men det behöver inte vara något dåligt. Smärtan säger att hon var verklig och att hon lever kvar i minnet.