Min sorg är alltid störst,
oavsett om din sorg är större i jämförelse.
Och även om ditt helvete är störst,
så är mitt helvete alltid större, för mig.
Jag kan alltid sypmatisera med dig i din sorg,
men jag kan aldrig känna den, som om den vore min.
Därför är det näst till omöjligt för mig att förstå just din sorg.
Människan är egocentrisk, det är bara så. Ibland behövs det för att vi ska överleva, så det är inte bara något negativt om det så kan låta.
Men det jag vill ha sagt är att trots svårigheter att förstå en person med en annan sorg än din så bör vi alltid försöka. Hellre de och misslyckas än att inte försöka alls. För oftast behövs det inte att vi ska förstå utan bara att vi ska lyssna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar