Kom precis hem från att ha varit och kollat på en jätte bra film, "The ugly truth". Det var en sån där film, som när man går ut från biografen hoppar man upp och ner, med ett leende på läpparna och känner en sån naiv lycka över hur vackert det är med kärlek. Men verkligheten är ju en annan sak. Men det är väl det som är charmen med filmer, att få leva sig in i en fantasi.
Men men, nu sitter jag hemma och är högst medveten om verkligheten. Där kärleken inte bara består av rosa moln och bubblor i magen. Nej, nej, i verkligheten är de stunderna som man får uppleva sådan lycka och kärlek så korta att man tvivlar på att det faktiskt existerar.
Idag är det pessimisten i mig som talar.
Jag vet ju faktiskt att riktig kärlek existerar, jag har ju till och med fått uppleva det en gång. Nu känns det bara som om det aldrig kommer att ske igen. Men även det vet jag ju inte är sant...
Jag måste sluta försöka leta efter svar, vem vet, jag kanske råkar ha lite roligt då..
Förövrigt är det lite knepigt att hitta inne i stan när man kör bil. Och det här är nya ögongodiset, Gerard Butler!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar