Hur går det till?

Hur kan det vara möjligt att det har gått ett år.
Tiden stannade, då du stannade.
Men ändå fortsatte allt omkring röra sig, snabbare och snabbare.

Hur kan allt fortsätta utan dig. Det är oförståligt och overkligt.

Ibland förstår jag, ibland kommer tårarna.
Men det gör för ont att förstå, så jag tillåter det inte ofta, verkligheten.

Den får vänta lite. Kanske om man väntar tillräckligt länge så upphör det. Kanske är det en lång otäck dröm.

Igår fick det vara det, jag ville inte ta på verkligheten.

Jag väntar tills den kommer och slår mig i ansiktet.