Imorgon, valborg, är det två år sen mitt livs största/värsta resa började. Det är lustigt hur vissa minnen etsar sig fast och inte går att förtränga, då det finns de saker som man verkligen vill minnas som man bara glömmer.
Valborg för två år sen började så fint med en lekpark, pizza, öl och mina två bästa vänner. Sen fick jag det där samtalet och resten av kvällen blev liksom bara en dimma, och inte pågrund av alkoholen.
Allt som hände den kvällen, och allt innan den, känns så avlägset, det känns som minnen som inte riktigt tillhör mig. Som om de kommer från ett annat liv, kanske till och med från en annan person. Och det kan man nog säga stämmer delvis. Det livet och den personen, finns inte riktigt kvar. Något annat har kommit ut på andra sidan denna resa, som är långt ifrån över, men jag tror det är Okej.
Så, Imorgon kommer vara en rätt tuff dag, känner det på mig. Men ska tillbringa den med familj och det känns underbart.
Cissi och jag, valborg 08.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar