.

Hon hade så mycket kvar att ge. Så mycket planer, så mycket liv.
Vi hade drömmar. Hon ville starta ett företag, jag skulle hjälpa henne. Vi skulle ha kontoret nere i Vaxholm, hon hade tittat på en lokal. Nära centrum. Vi skulle kunna gå och fika på silltruten varje dag.
Vaxholm kommer för alltid vara vårt. Och havet kommer för alltid vara ditt, du kommer alltid vara där ute och segla på dem sju blå, med vinden i håret och ett glittrande leende på läpparna som att livet för alltid skulle tillhört oss.

Utan dig står jag ensam här på jorden. Du var min andra fot, nu får jag halta fram. Du var min andra arm, nu har jag svårt att greppa något över huvetaget. Du var mitt andra öga, nu ser jag allting i en dis. Du var mitt andra allt, nu funkar jag bara halvt.