När vi är i kris.

Jag vill skriva om ett ämne som är rätt känsligt. I Sverige, har i alla fall jag uppfattningen om, att det är rätt tabubelagt. Sorg. Man ska inte vara ledsen. Från det att vi är små blir vi lärda (inte i alla familjer, inte alla fall, men många) att vi inte ska gråta, vi ska vara starka och "härda ut".
Men det är otroligt viktigt att få vara ledsen, lika viktigt som det är att vara glad och arg.

För att det är så tabubelagt med sorg så vet vi inte hur vi ska hantera det. Vi har gärna en övertro till experter och tror inte att vi kan göra mycket själva. Det händer ofta att vi vänder ryggarna till den person som är ledsen. "Men hon vill säkert vara ifred, jag vet inte vad jag ska säga, säger säkert bara fel saker". Det är det värsta man kan göra, att vända ryggen. Sanningen är den att det finns inget rätt eller fel att säga till en person som är ledsen. Det viktigaste är att visa att man finns där för personen, att personen får känna att hon blir sedd.

Jag sa de att det finns inget som är fel att säga till en person, men det finns de saker som kan vara bra att undvika att säga.
"Hur mår du?"
Är en sådan fråga som människor lätt slänger ur sig och oftast förväntar de sig svaret "Jag mår bra." Ett annat svar skrämmer dem. Om du inte är ärlig med att vilja ha ett svar på frågan, låt bli. Det kan också vara onödigt att ställa frågan till en person som du vet mår dåligt, då kan det vara bättre att fråga "Hur illa är det idag?" till exempelt.

Man ska låta bli att ställa för många ledande frågor ( ja och nej frågor ). Ställ frågor där personen får chansen att berätta. Och när en person börjar berätta så behöver inte det betyda att denne vill ha råd eller tröst. Lyssna, det är det viktigaste. Att ge hurtiga försäkringar som att "Det ska nog bli bra ska du se" hjälper inte. Även om dessa skulle vara sanna så kan personen som är mitt uppe i sin sorg inte se eller förstå det.

Man måste inse, att ibland finns det inga svar och ingen tröst att ge.

Det är viktigt att få spela ut de känslor man känner. Om personen är arg, låt denne vara arg, låt personen svära eller skrika, det är precis vad denne behöver. Om du vill hjälpa, var arg tillsammans med personen. Samma sak gäller när personen är ledsen försök inte trösta, inte muntra upp. Ju mer som kommer ut, desto bättre.

Den som befinner sig i en kris behöver inga goda råd eller färdiga lösningar. När man är redo hittar man vägen själv.
En person som går igenom en kris kan inte bli hjälpt att ta sig igenom eller komma ur den. Personen måste klara det själv. Men inte ensam.
En klapp på axeln, en kram kan ge tröst där det igentligen inte finns någon tröst att ge.

Det kan vara svårt för en person som går igenom sorg att förlita sig till andra. Det kan vara svårt att veta vem man ska vända sig till. För man vet själv "Vad skulle man säga till sig själv om rollerna var ombytta". Men våga finnas där, våga stå med öppna armar och våga lyssna.